Ja, som rubriken lyder så har drömmen om barn mer och mer börjat växa.

Jag är inne på mitt 25:e år, en ung kvinna. Så det kanske inte är så konstigt. Och speciellt inte med tanke på alla vänner, bekanta och släktingar som har/ska bilda familj.

Jag är jätteglad för allas skull, och jag är mer än glad att jag får vara en del i några av deras liv. Men det är ju då det känns extra mycket!

Nu menar jag inte att jag sitter och tänker på barn var & varannan dag. För först och främst vill jag träffa min framtida sambo och leva lyckligt med honom innan vi ens börjar fundera på ett barn tillsammans.

Och jag vet innerst inne att min tid kommer, den känns bara så långt borta ibland.

Men nog om det. Nu ska jag göra klart här hemma och sen dyka ner i soffan. Det som står kvar på dagens To do-list är hämta upp sista tvätten, dammsuga och laga nån lätt mat.

Hoppas alla haft en toppendag!
Tjing!